En brandmans betraktelser från Ukraina

Krig förändrar samhället i grunden och påverkar alla samhällsfunktioner. I Sverige arbetar vi sedan några år tillbaka med att göra oss redo. Vi förbereder oss för en räddningstjänst under höjd beredskap. 

Att besöka ett land i krig ger värdefulla insikter om vilken oerhörd förändring en liknande situation skulle innebära för räddningstjänstens personal. Dagböckerna är tre personliga betraktelser som vi väljer att dela med oss av, inte för att ge en fullständig bild av kriget, utan att ge en nära bild av det som förändras, och det som kanske inte förändras. 

4 november, Ivano-Frankivsk

Var ute och sprang efter en lång dag med utbildningar. Kom till en gågata där det fanns bilder på människor som blivit dödade i kriget. Det tog mig 90 sekunder att springa förbi alla bilder. Jag jämförde avståndet med Malmö. Det hade motsvarat hela vägen från biografen Royal upp till Triangeln. 

5 november, Ivano-Frankivsk

Dagen bestod av fler föreläsningar med fokus på drönare, ammunitionsröjning och sjukvård. Ukrainaren som pratar är expert på drönare, kanske 22–25 år gammal. Vad hade han varit expert på i stället om kriget aldrig hade brutit ut? Det är en tanke jag tänker när jag lyssnar på honom. 

6 november, Kiev 

Det är en stark upplevelse att stå vid minnesplatsen på Maidantorget. Om det hade varit Sverige som drabbats hade kanske min bild funnits här, tillsammans med mina vänner från Försvarsmakten. Det känns ledsamt och naturligt på samma gång.

På natten är vi med om första flyglarmet. Kl. 00.48 ljuder det först i Air-alert appen i mobilen, några sekunder senare i högtalarna på rummet. På med kläder och beger mig ner. Det är lugn stämning, det tillhör tyvärr normalbilden med dessa larm.

8 november, Kharkiv 

Ju längre österut vi kommer desto fler militära transporter ser vi. När vi anländer till utkanten av Kharkiv är där en checkpoint, bemannad både av polis och militär. De kontrollerar ID på de som passerar in. Det har blivit mörkt vilket bidrar till en ganska allvarlig stämning i bilen. Det känns att vi är nära den ryska gränsen, nära fronten. Jag känner en stor respekt för säkerhetsläget.  

Hör en explosion under natten, tror det är nedslag öster om oss, vet inte hur långt borta. 

9 november

Styrkeledaren berättar att han har en fiskekanal på Youtube som vi gärna får följa. Än en gång ser jag hur människan anpassar sig till en ny normalbild som kan vara ett krig. Vi hittar sätt att förgylla vår vardag. Det måste man, hur klarar man annars snart fyra år av krig? 

10 november, Kharkiv 

Efter brandstationen åker vi för att kolla på byggnader som träffats av ryska attacker. Vi anländer till en byggnad motsvarande Baltiska hallen i Malmö. Helt utblåst. 

11 november

Det känns skönt att lämna Kharkiv. Samtidigt känns det privilegierat att ha möjligheten att lämna. Invånarna här har inte samma möjlighet. 

14 november, på väg hem 

När vi passerar gränsen känner jag fysiskt hur jag slappnar av. En trötthet sköljer över mig. Hemma i Malmö möter min fru mig när jag kliver av bussen. Jag är så glad att se henne och få krama om henne. Det är skönt att vara hemma igen, på en trygg plats. Jag uppskattar Sverige, mycket.