Berättelsen om en brandrädd pojke
(2011-05-18)
Tamara Stankovic ringde till Räddningstjänsten Syd och berättade om sonen Nikola, som är 12 år och hörselskadad. Nikola går på Nya Stenkulaskolan i Malmö, en skola som är ganska stökig men det är enbart här som det finns en verksamhet med hjälpmedel och en klass med undervisning som är anpassad för barn med dessa handikapp.
Skolans brandlarm går ibland igång flera gånger om dagen när äldre elever sätter fyr på papperskorgar och håller tändare under brandvarnare. I början av fjärde klass blev Nikolas rädsla för bränder riktigt allvarlig.
”På höstlovet 2010 går Nikola, jag och lillebror till Motetten (deras gamla dagis) på besök. Vi sitter och fikar med fröknarna och spelar spel. Det är mysigt och avslappnat. Nikola sitter bredvid mig när telefonen ringer och låter då som ett brandlarm i början (telefonen är anpassad för hörselskadade och har förstärkt ringsignal). Min son han ryckte till och var på väg upp från stolen. Rädslan i hans ögon var hjärtskärande att se. Jag tog tag i honom och sa, älskling det är telefonen som ringer. Jag känner på hans lilla hjärta som bankar jättehårt.”
Den kvällen kände Nikolas mamma att hon måste göra något. Hon hittar kontaktuppgifter till Räddningstjänsten Syd, ringer växeln och blir hänvisad till Attila Jensen, distriktschef på Jägersro. Tammy berättade sin historia för Attila som bad henne att maila över all information. Vad som hände sedan låter vi Tammy beskriva med egna ord.
”Tänk att räddningstjänsten faktiskt tog sig tid att hjälpa min son, oss! Attila nämnde för mig i telefon att det inte tillhörde det vanliga att mammor/föräldrar ringde upp till stationen på det sätt som jag hade gjort så situationen var helt ny för dem också.
Efter några dagar och då blir vi uppringda av en styrkeledare vid namn Magnus Johansson. Han ringer och undrar om vi har möjlighet att komma till Lions Marknad för där kommer de att vara ett par timmar. Magnus tyckte att det var ett perfekt sätt att lära känna varandra på ett lite mer avslappnat sätt innan vi skulle komma ner till stationen. Vi nappade på erbjudandet och går dit.
Magnus möter upp och vi träffar även resten av gänget och en annan trevlig man vid namn Mats. Nikola får sitta i bilarna och till och med klättra upp i stegbilen! Det var mycket spännande och Nikola ser tyvärr många saker som han känner igen från sin skola. Ett exempel på det var att han sa; en sådan maskin har vi haft på skolan för att ta ut all rök efter en brand…
Vår nästa träff blir på stationen. Där möts vi av Magnus och Mats. Det första de säger är att de har beredskap och att det kan hända att alla måste åka iväg så då får vi hitta ut själva och de visar oss var vi ska gå ut, haha spännande! Vi får en jätterunda på hela stationen, hejar glatt på ett gäng killar som går igenom en bil.
Mats och Magnus har hela tiden visat sådan omtanke för Nikola så att han ska känna sig trygg. Flera gånger har de sagt att: vi lämnar aldrig en plats förrän vi är helt säkra på att det är ok att gå in igen.
Vi pratade lite kring det att hans klasskompisar retar honom och hittar ibland på att brandlarmet går. Det är absolut fel att göra. Magnus kom med förslaget att någon av teamet skulle komma till klassen och prata om hur farligt det kan vara.
Magnus och Mats frågade också Nikola om han vet hur man bäst släcker en eld på en spis och hur man borde ta sig ur ett brinnande rum. Nikola kom med bra svar så gott som hela tiden.
När vi kom hem från besöket så skulle Nikola gå och kolla alla våra brandvarnare, trycka på knappen för att se om de fungerar. Jag frågade honom; hur känns det nu då och han svarade ”det känns bra mamma”. Ser du inte? Jag vågade till och med testa brandvarnarna.
Nikola kan fortfarande titta på brandvarnarna om dem sitter uppe. Om jag har tagit ner en för att de indikerar batteribyte så blir han lite skärrad och undrar varför jag plockat ner brandvarnaren. Då säger jag att jag skall byta batteri det är ingen fara.
Vi är inte riktigt i hamn än men har kommit mycket längre TACK VARE ER. Tusen tack för den tid ni har lagt ner för att hjälpa min pojke. Ni är Nikolas och mina hjältar.”
/Tamara Stankovic
Nikola testar brandmännens utrustning. Foto: Tamara Stankovic